det är dom som fastnar..

.. dom där dagarna när det liksom spökar lite extra.
kan man bli förlorad i en tid där ingenting nånsin räcker till?


(det är det jag inte känner
som skrämmer mig)





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0