hur långt nerdragen man än blir, finns det alltid en ljusglimt,
det ända man behöver göra är att hitta den.

jag beundras över hur mycket vi människor egentligen klarar av,
innan det verkligen tar stopp och man slutar försöka. 
vad är det egentligen som får en att resa sig upp  efter varje fall,
hur omöjligt  det än känns?

och hur lär man sig att komma över det?

den som vet det, får gärna berätta för mig,
för det lyser inga stjärnor på min himmel ikväll.